operaklassen

I det senaste inlägget tyckte jag mig ana en liten underton av bitterhet över att så få människor är aktiva skribenter på denna blogg. Jag inser självklart allvaret i detta problem, men föredrar också att se det postiva i det. Jag hade något konkret positivt att skriva här, men det flög ut mitt huvud tyvärr. Så använd er fantasi. Något måste det ju finnas.

I alla fall, jag tänkte jag skulle göra min plikt till samhället. Men vad ska jag blogga om? Är det nu jag ska presentera min 43-stegsplan med lösningen på Israel-/Palestinakonflikten? Nej, världen är inte redo än, planen får vänta. Men det är storslagen ska ni veta, mina ringfingrar är längre än pekfingrarna.

Kan inte denna bloggen om ca fyra månader bli vårt forum där vi uppdaterar varandra om våra liv? Vad gör alla efter studenten? Finns det ett liv då?  Om alla skriver då och då om vad de sysslar med så kan vi alla fortsätta följa operaklassens framtåg genom världen. Varför? För vi är Nördar. Vi har alltid varit Nördar. Och vi kommer alltid att vara Nördar. Det är inte ett öknamn eller ens ett val, det är en livsstil. Ett kall, en välsignad uppgift. Ett folk, en kamp, ett namn. (Och vi borde skriva vår egen version av Internationalen.)

Och ingen kan komma och säga att vi inte har humor, vi bygger ju mänskliga pyramider på håltimmarna!

Hjälp, vad patriotisk jag blev nu. Vi är väl inte så fantastiska som vi tror, men så länge vi aldrig får veta det så har vi inte ont av det. Så fortsätt tro att ni är fantastiska! Haha, vilka moralkakor....

Nej, nu tog min kladdkaka slut och pappa ropar att jag ska bära ner min packning. Parlez-vouz francais? Det gör inte jag, så de kommer antagligen inte gilla mig där borta. Ha en trevlig vecka och gör mycket roliga saker!!

So long, and thanks for all the fish! (Nörd-hederspris till den som kan placera citatet.)

/ Sanna (SE, jag signerade mitt inlägg!)

Vi har en ny ledare i vimmelbildstävlingen. Personen som nu får bära den gula ledare tröjan är ingen mindre än Elin. Hon har, efter hårt jobb, lyckats slå Florians 9 bilder. Kom ihåg att tävlingen ännu är långt ifrån avgjord. Titta och njut nu!

Inte mindre än 15st bilder blev det på Elin. Dt är inte dåligt det. Men Rebecka var nästan lika bra hon. Bara en bild mindre fastnade denna kvinna på. Slutsatsen blir att både kvinnorna var bättre än Florian och att det antagligen inte var så mycket folk på Lipz så att det som roade tjejerna den här kvällen var att jaga fotografen.

Over and out!

Den här bloggen är alldeles för underanvänd, och jag lovade ju ett svagt ögonblick att klå Robban i bloggande (det gick SÅDÄR kan jag ju se nu i efterhand) så nu jävlar!

Så imorgon händer det. Det Stora Partyt. Årets mest överskattade kväll då förväntningarna alltid är så stora att inte ens en middag på tu man hand med självaste kungen skulle leva upp till dem. Det är även nu vi ska lova att sluta röka, sluta dricka och sluta äta så jävla mycket godis hela tiden. Fast det är ju lika med att lova sig själv att göra det följande året mycket tråkigare än det som varit! Vill vi det? Kan man inte lova något som gör året ROLIGARE istället? Att äta MER godis kanske. Om man nu tycker att det gör livet bättre. Jag kan ju erkänna att jag tycker det, men jag vill inte ha det son nyårslöfte.

För fatta nästa år eller! 2009 blir ju året i våra liv! (Haha, apropå att inte ha för stora förväntningar på saker...) Vi har fem månader eller något kvar. Sen är det tomt. HELT TOMT. Inte en enda inplanerad sak som måste göras, om vi inte själva valt det såklart. För första gången på tolv år (tretton för mig, Anders och Rebecka. Ja. Jag GICK OM förskolan.) innebär inte augusti den vanliga trygga lunken av bestämda tider. AAAHHH! Vad som helst kan hända. Oh herregud. Kan vi inte gå om? Ett år till hade varit skönt. Men sjukt spännande ska det bli!!

Så tillbaka till nyårslöftena. Vad ska ni lova? Jag har i kväll insett mitt livs kall. Nu vet jag vad jag ska göra med mitt liv. Den afrikanska dansen är numera strykt från vårt projekt, jag har en MYCKET bättre idé!!;) Men fan, jag tappar ju tråden hela tiden. Nyårslöften var det. Jag vill inte lova att sluta med något, jag vill lova att börja med något! Något jag alltid velat göra, men som aldrig riktigt blivit av. Vad vet jag inte än, men jag har ett dygn på mig att klura ut det. Ett löfte är ju klart i alla fall, jag ska till en viss strand, Åsa vet nog vilken!!

Så imorgon blir det glitter, drinkar och fyrverkerier (men bara mentala sådana, smällare är ju omiljövänligt har jag hört?)! Jag om min katt önskar er alla ett gott nytt år!! (Känn er hedrade: jag valde mellan att skriva här eller skriva ett långt mail till min mor på andra sidan jorden. Bloggen vann. Hej nörd haha.)

Och med 144 julgranskulor i klasskassan känns mitt liv fullkomligt igen.


Jösses, jag läste precis vad jag skrivit. Väldigt lite sagt på väldigt mycket text. Totalt onödigt. Men publiceras ska det ändå! Läs och njut.;)

(Och tack Carro för det underbara läskpartyt!)

Vem är snyggast? Vi ser i alla fall ut att ha roligt när vi förbereder oss inför skolfotot. Titta va bra jag utnyttjar min designlektion på ett bra sätt.

Åsa