operaklassen

Jag offrar mig gärna på att skriva lite fler inlägg till denna blogg. Det är ingen uppoffring, i år har jag nämligen upptäckt att jag älskar att skriva. Älskar med stort Ä, och egentligen förstår jag inte varför - allt man gör är att trycka på knappar eller måla krumelurer med en penna - hur kan det vara så befriande?? Men jag skulle inte kunna leva utan det nu längre. Jag har blivit en språkfascist, jag älskar ord, jag älskar att leka med meningar och nyanser och skapa någonting som man sedan kan läsa och då återuppleva allt man kände när man skrev. Jag älskar att försöka få ner virrvarret i mitt huvud på papper. Studenten skrämmer mig helt klart eftersom mycket av skrivandet då kommer att upphöra. Vad ska jag då lägga min tid på, haha?? Som samhällselev har man inte mycket liv utanför pappret och pennan...;)

Problemet med bloggande är att man då tvingar andra att läsa det man skrivit ner; skrivandet upphör att vara endast för författarens skull, och då är det svårt att tycka att något är tillräckligt intressant för andra att läsa. Till exempel det här inlägget: endast egocentriskt dravel nästan i stil med "dagens outfit" och "dagens frukost". Men orka bry sig, sånt är inte nyttigt för själen.

Så nu är det bara sex veckor kvar. Det Eviga Samtalsämnet insåg jag precis. Därför tänker jag inte skriva om det (än). Jag har bara en idé, sen ska jag hålla käft om det. Kan vi inte göra samma sak som vi gjorde i ettan i år? Att vi skriver ett brev på sommaren till någon i klassen? Ja, ja, JAA!


Veckans mysterium: Hur känner man skillnad på en banan och en elefant??

Klura på den ni, nördz!


Svar: Om man inte orkar lyfta den från marken är det troligen en elefant (men det kan också vara en mycket tung banan)

Hajhaj och godnatt och jag hoppas ni drömmer om David Urwtitz (stavas det verkligen så??)

/Sanna, Muhammed, Profeten


(HUR FÅR MAN IN BILDER?!)