operaklassen

Ingen sömn i ögonen och svenskaprov imorgon. Det är väl sådana här spår som de eviga Lipz-kvällarna sätter i en stackars 19-årings kropp. Man vänjer sig helt enkelt vid att vara uppe sent varje torsdag, så när man för en gångs skull inte är det är kroppen inte riktigt med i svängarna. Jag vill sova, men min kropp strejkar genom att ha adrenalin ut i fingertopparna. Jag skulle lika gärna kunna stå och dansa på mitt skrivbord med ett glas "saft" i handen och vråla att "Jag ääälskaaar er Sp3b! Kom igen sjung allihop: SP3B, shalalalalaaaaa!"
Jag blir trött på det här, jag vill ju bara sova, egentligen.

Blommorna sover och knopparna brister så att kroppen bultar i smärta. Den berusade båten röjer väl på stan medan kadavret ruttnar och dagen svalnar. Ni fattar vad jag menar... Svenskaprov it is. Hjärnan går på högvarv och det är svart tornado därinne.

Och hur fungerar det nu egentligen, nu när ni har fyra outsiders i klassen, får vi vara med på något skoj vi också? Kanske pizzakvällen gör susen...

Jag ville väl bara säga att det är bäst för er att ni inte glider ifrån oss stackars språkare, vi vill ju faktiskt vara med er!

Rebecka