operaklassen

Emerson Hart - Generation
http://www.youtube.com/watch?v=5NyQnrHqByg

Jag tänker alltid på er när jag hör den här låten, och alla som är unga just nu. Är det inte såhär vi känner nu när vi har allting framför oss och livet bara svischar förbi?
Jag känner i alla fall att varje dag skulle kunna vara den sista, och hade jag spenderat den med er, kära klasskamrater, så hade jag blivit ett väldigt lyckligt lik.
Jag känner att jag har solen i ögonen och stark medvind. Nylagd asfalt under cykeldäcken som rullar, rullar, rullar. Jag känner att vi är vinden, den där som river upp torra åkrar, fäller döda träd och väcker allt till liv. Det är vi som får gatorna att spricka när vi går och marken att istället täckas av sött doftand eblommor och grönska. Det är vi som skrämmer bort fåglarna till fjärran länder, det är vi som brinner och glöder och svämmar över av liv och vilja.

Jag är så glad att jag får vara ung just nu. Lever man inte fullt ut just nu, ja, när ska man då göra det?

Läs texten, och lyssna på låten, så fattar ni nog vad jag menar.
Only for you, my friends: