operaklassen

Aldrig mer! Aldrig mer! Aldrig mer! Aldrig mer! Aldrig mer! Aldrig mer! Jag säger det igen: aldrig mer! Fatta: aaaaaaldrig mer! Jag sätter aldrig någonsin min fot där igen. IEKA suger, fatta det. Varför tror ni att man hör så många barn skrika på IKEA? För att barn fattar så klart. Det är inte där man ska vara. Det liknar troligtvis helvetet. Livet ska ju handla om sol, värme, bad, sand mellan tårna, kaffe, rött vin och choklad, kärlek & sex, vänner, bra böcker och filmer som får en att gråta, kantareller och älgstek, doften av våt granskog och saltvattensbrus. Kan ni se att man kan finna något av detta på IKEA? Nix! IKEA hanlar om att träffa människans absolut sämsta sida: begäret! Det handlar om att livet är meningslöst, jobbet är intetsägande, men för att jag ska stå ut med det så måste jag göra mig av med de sedlar jag ännu inte har, så att någonting tvingar mig att fortsätta. Här kan man köpa falska köttbullar med socker som ser ut som lingonsylt. Dricka någonting som kallas för lingondricka men som smakar som björnpiss. Fy faan! Aldrig mer. Om någon av er någonsin ser mig på IKEA, eller hör att jag har varit där, eller om någon ens viskar till er att de har sett mig där: Skjut mig! Det är isf en barmhärtighettshandling av er som kommer att belönas av Sankte Per! Jag lovar. Aldrig mer. Nej, jag säger bara en sak, Gudrun var ett straff till hela Småland för deras bidrag till världen! Och tänk på att jag skriver detta innan jag börjat skruva.... det kan alltså bli ännu värre......Mackan