operaklassen

Jag tyckte att vi hade det bra tillsammans. Det var ett ganska gott liv vi fick, ändå! Även om det fanns stunder med motgångar, tårar och besvikelser. Men det tillhör ju livet. Det var tungt ett tag där på vintern, med många uppgifter och krav som skulle uppfyllas och lite tårar. Sedan blev det jullov och en chans till utandning, men nästa lika snabbt så körde det igång igen. Vi drömde om en Afrikaresa och vi frågade oss om McCarthy hade återuppstått. Men allt det är ju historia nu. Sporlov och Påsklov hackade liksom sönder vår relation lite grann, och några av er försvann ut på äventyr i Europa! Och knappt hade vi samlats tillsamman igen innan nästa prövning på relation dök upp från ingenstans. Ni bestämde er för att byta mig mot Bengt! Den tog, om jag säger så. Men, ni kom ju tillbaka och jag skulle nog förlåta er allt, och då menar jag allt. Bara ni kommer tillbaka till mig. Men nu är ni borta och ni finns inte mer, och eftersom tiden inte går att vända så kommer vi heller aldrig att mötas igen, SP2b och jag. För härmed förklarar jag för alltid klass SP2b för död och begraven. Men en sak det vet jag och det är att ingenting försvinner utan allting förvandlas bara............ jag undrar hur ni kommer att vara. Men jag vet vad ni heter: SP3b!!! Jag vet att ni inte riktigt tror mig när jag säger det men det är nog det "sannaste" jag någonsin sagt. Om jag berättade för er om mitt livs historia så skulle ni förstå, men det tror jag inte att jag någonsin vågar. Inte idag i varje fall. Det vore bättre om ni bara förstod: Jag är en rik man, inte på pengar, men ni gör mig rik! Jag älskar er och hoppas verkligen att ni alla får ett kanonlov!!!! HA det underbart och inse att jag har ett par kramar ni får lägga vantarna på precis när ni känner för det.....hahahahah