1 år senare
Japp imorgon är det exakt 1 år sen vi stod där och skrek på ett flak. Ett år sen vi fick våra slutbetyg. Ett år sen vi drack champang till frukost. Ett år sen vi blev fotade av en massa människor vi knappast känner hela dagen. Ett år sen vi grät en sista gång i sal 60. Ett år sen vi stolt vandrade ned till fallen med en massa andra folk. Ni förstår ett år sen helt enkelt. Det är sjukt vad tiden går. Vad har hänt sen sist liksom?
Imorgon, eller ja om några timmar, tar 91:orna studenten. Jag hade kunnat göra mycket för att få uppleva allt igen. Nu inatt när jag åkte hem från jobbet lyssnade jag på alla gamla operaklassenlåtar och tänkte tillbaka. Längtar efter alla människor, alla galna ideér, allt man lärde sig, all gratis lunch, all fritid, allt skvaller, att allt var enkelt, att alla var samlade på ett ställe. 
Vad gör alla nu såhär 1 år senare? Hur har ni gått vidare?
Själv bor jag i London och jobbar på en pub. Om ni vill kan ni alltid läsa mer på min hyperspejsade blogg; http://karlssonpataket.webblogg.se/
Marcus ibland är det svårt att älska förändring.
See you/ Åsa
